Hur ofta scannar du en QR-kod?

Svaret år 2020 är nog ”ganska ofta” för de flesta. QR-koder har blivit allt vanligare som inloggningar på internetbanker, för swish-betalningar – men även för att lotsa användare från fysisk miljö till digital.

Det har blivit naturligt att ta upp mobilen och scanna av en QR-kod.

Men det tog lång tid innan QR-koderna blev ett inslag i vår vardag.

2007 jobbade jag på Aftonbladet och vi drog igång projektet ”Tagga – rörliga bilder i tidningen”. Inspirerade av Japan ville vi erbjuda extramaterial i papperstidningen och få traditionella tidningsläsare att utforska det mobila internet.

Vi tittade på flera olika kodstandarder, varav QR-koden bara var en. På Aftonbladet bestämde vi i stället att använda ett annat format, BeeTagg, som utvecklades av ett företag i Schweiz.

Det var en stor satsning med flera redaktörer som skapade innehåll på mobilsajten och såg till att rätt koder hamnade i tidningen. Min roll som redaktionell projektledare var bland annat att se till att koderna pekade mot rätt sidor på sajten och att assistera kundtjänst med supportfrågor. Jag var också med i Zürich när vi planerade BeeTaggs verktyg för att skapa och administrera koderna.

Här kan du se vår projektgrupp och här kan du läsa om att projektet fick Guldmobilen för ”Årets mobila nyhetstjänst”. Här finns en mängd artiklar kvar om satsningen.

Men tajmingen var inte den bästa. Tekniken var svåranvänd, och många användare förstod inte hur de skulle göra. Dåtidens mobiltelefoner (Sony Ericsson och Nokia) var klent utrustade, och för att scanna koden behövde man ladda ner en speciell applikation, vilket på den tiden innebar en djungel av olika versioner. Det här var före iOS och Android, så bland operativsystemen fanns Java, Symbian, Bada, Maemo, UIQ – någon som minns dem..? Det fanns inga app-butiker så man behövde skicka ett sms för att få en länk till att ladda ner appen. Och för att installera appen krävdes en lång rad åtgärder, ofta olika på olika telefoner, ibland med märkliga kombinationer av knapptryckningar (det har var innan pekskärmarna).

Dessutom var mobiltrafik dyr (telebolagen debiterade 5 kronor/MB, det fanns ingen ”flat rate”) och långsam (högst 2G), och det krävdes speciella inställningar för att över huvud taget få igång internet på mobilen.

Vi fick som sagt Guldmobilen strax efter lanseringen 2008. Och visst fanns det en nyfikenhet – men det faktiska användandet lyfte aldrig. Och efter en ganska kort tid lades projektet ned. Den mobila revolutionen drevs i stället av att att Iphone lanserades med touch screen och appar och snart hakade Google på med Android.

QR-koderna blev överflödiga när nya mobiler med touch-skärm och nedladdningsbara appar gjorde det enkelt att navigera på det mobila internet. Ericsson och Nokia slogs ut och Aftonbladets mobilsajt blev det dominerande förstahandsvalet för ”breaking news”.

Först när Apple gjorde det möjligt att scanna QR-koder direkt i Iphone-kameran hände något. Från IOS 11 krävs inte längre en separat app, utan du använder helt enkelt den inbyggda kameran. För Android finns det inbyggt i de flesta enheter som har Android 9 eller nyare.

Och nu använder allt fler appar QR-koder för till exempel identifiering. Några exempel är Swish, Bank-ID och Handelsbanken.

Public service-bolaget UR (Utbildningsradion) har gett ut en årskalender där förskolebarn kan scanna en QR-kod varje månad för att komma till ett speciellt program.

Det är enkelt att skapa en egen QR-kod och det finns många tjänster på internet där du kan skapa QR-koder gratis. Du kan använda QR-koder som länkar till webbsidor, men även för att skicka mejl, sms initiera Swish-betalningar eller ansluta till wifi-nätverk. QR-koder kan användas för hemliga meddelanden i skattjakter eller för beskrivningar till utställningar.

Här är några tjänster där du kan skapa egna QR-koder:

På Swish sajt kan du skapa koder för betalningar.

Fler tjänster: websiteplanet.com och skapaqrkod.nu

Undrar du varför vi valde en egen standard (BeeTagg) på Aftonbladet 2007 i stället för QR-koden? Det fanns flera anledningar. En var helt enkelt att vi tyckte QR-koderna var fula och att vi ville skapa ett eget begrepp: ”tagga”. En annan var en förhoppning om att äga tekniken och på sikt tjäna pengar den.

Och om du undrar vad QR står för så betyder det ”Quick Response”. Läs mer om QR-kodernas historia på Wikipedia.